a little bit heavy

Som rubriken lyder, ett bakslag..
Jag har gått upp 1kg sen förra veckan och jag väger nu 67kg.
När sånt här händer så får man verkligen ångest. Jag mår skitdåligt över det, även fast jag vet att det inte är hela världen. Jag tänker hela tiden på varför åt jag chipsen? varför åt jag pizza igår? osv..
Jag har inte tränat på ungefär en vecka heller, så det är inte så konstigt att jag har gått upp. Kanske var det för att jag la ner en stor del av bloggen och inte kontrollerade hur mycket jag åt eller tränade. Eller så fanns inte orken där bara.
Men jag tänker inte ge upp, det tänker jag aldrig göra. Aldrig.
Jag vill ju det här!! Varför kan jag inte samarbeta med mig själv ibland? Mat är som en drog för mig. Precis som alkohol är för en alkolist. Det är så jäkla svårt, och jag kommer få kämpa med det här hela mitt liv. För om jag missköter mig en gång, så börjar det sakta men säkert gå överstyr. Det är jag så otroligt rädd för, att jag ska komma tillbaka till mitt gamla liv.
Jag vet ju att jag kan, varför gör jag det inte hela tiden? Varför äter jag inte nyttigt? Varför rör jag inte på mig varje dag? Svaret på dom frågorna vet jag inte. Det går inte att förklara. Man blir så galen på sig själv när man misslyckas. Även fast jag bara har gått upp 1kg så känns det som om jag har misslyckats. Men jag TÄNKER verkligen inte låta det här slå ner mig. Jag ska komma tillbaka, jag ska nå mitt mål. Jag ska hitta mig själv och visa världen att jag finns. JAG SKA KLARA DET!! OKEJ???

Jag tror jag bara behöver någon som stöttar och hjälper mig. Det handlar mycket om det psykiska och därför kanske en psykolog kan vara bra? En idrottspsykolog kanske?
Jag och en av mina vänner kanske ska få arbeta med skidskytten Helena Jonssons idrotts(?)psykolog. Tror jag... hehe..
Det skulle säkert hjälpa.

För nu jävlar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!