Tankar. Djupa sådana.
Hur många av er förstår känslan av att aldrig vara nöjd med sig själv? Känslan av att aldrig ha självförtroende att visa vem man verkligen är.
Varje dag tittar jag mig i spegeln och ser en människa som har så mycket inom sig men som aldrig vågar visa det. Rädsla.
Jag har inte kontroll över mig själv ibland. Jag har gjort så mycket dumt mot mig själv som jag har tagit skada av, både fysiskt och psykist. Jag vet egentligen inte varför det har blivit så här.
Jag är övertygad om att jag lider av en ätstörning. Jag har satt diagnos på mig själv, vilket man kanske inte ska göra. Jag vill ha hjälp och jag behöver det. Men jag är så rädd. Jag vill fixa det på egen hand, men det går inte så bra. Jag hetsäter, jag går upp och ner i vikt, jag får fruktansvärd ångest då jag äter för mycket, jag tänker konstant på min vikt, är sjukt fixerad av min kropp, jag får för mig att jag väger över 100kg etc etc.
Jag vill med mitt hela hjärta bli frisk från detta och acceptera mig själv precis som jag är, men jag tror inte jag kan klara det på egen hand.
Vi hörs lite senare, måste rusa. Skriver mer senare hur jag känner.
